Försäkringsprocessen fungerar inte som den är tänkt

I dag bär den skadelidande en orimligt tung bevisbörda. Terroroffer tvingas lämna ut omfattande medicinska journaler under lång tid — något som både kränker integriteten och skapar sekundär traumatisering.

Försäkringsbolagens egna medicinska rådgivare avfärdar ofta behandlande läkares diagnoser, vilket leder till att drabbade inte får den ersättning de har rätt till.

Överklagan till Trafikskadenämnden ändrar sällan besluten (95% går på försäkringsbolagens linje enligt TV4 Kalla Fakta). Att gå vidare till domstol är dyrt och riskfyllt och i praktiken omöjligt för många som redan förlorat både hälsa och inkomst.

Resultatet är ett rättsosäkert system där många terroroffer i praktiken blir utan ersättning.

Möjliga lösningar:

1. Större vikt vid behandlande läkares bedömningar.

2. Begränsad rätt för försäkringsbolag att begära journaler.

3. Staten tar över ansvaret och inrättar ett rättssäkert ersättningssystem eller fond i linje med EU:s direktiv.

4. Betala ut en fast och generös ersättning direkt till alla offer och anhöriga — utan omfattande krav och prövningar. Det skulle säkerställa att stödet faktiskt når de drabbade, istället för att fastna hos rådgivare och advokater som i dag.  

Fördröjd identifiering och dödsbud till anhöriga

Att lämnas i ovisshet om en saknad anhörig orsakar extrem stress med allvarliga psykiska och fysiska konsekvenser.

Dagens rutiner, där alla omkomna måste identifieras genom tidskrävande metoder som DNA eller tandkort innan besked ges, behöver ses över. I fall där en visuell identifiering är möjlig och anhöriga uttryckligen efterfrågar den, bör detta övervägas för att minska lidandet.

Anhörigas behov av snabb klarhet och möjlighet till sorgearbete måste väga tyngre än administrativa rutiner. Varje timme spelar roll. Ovissheten leder till akut stress, och för många av våra medlemmar har denna väntan resulterat i långvariga nervsystemsskador och svår PTSD.

Möjliga lösningar: 

1. Att frångå DVI Guidelines i solklara fall för att kunna ge ett snabbt besked.

2. Att informera anhöriga under processens gång.  

Behovet av en samordnande funktion för terroroffer

När ett terrordåd inträffar befinner sig offer och anhöriga i ett chocktillstånd där de ofta saknar förmåga att själva navigera myndigheter, vård och stödinsatser. EU:s handbok för terroroffer betonar därför att medlemsstater ska ha en samordnande funktion som omedelbart tar ansvar för att kontakta, stödja och vägleda drabbade.

En sådan funktion behövs inte bara de första timmarna och dagarna — utan under lång tid efteråt. Traumatiska reaktioner utvecklas över månader och år, och terroroffer har ofta återkommande behov av stöd, information, behandling och hjälp i kontakten med myndigheter, rättsväsendet och ersättningssystemen.

En nationell samordningsfunktion skulle säkerställa att:

• ingen drabbad faller mellan stolarna

• anhöriga får snabb och tydlig information

• vård- och stödinsatser samordnas över tid

• terroroffer inte själva tvingas bära ansvaret för att söka hjälp eller bevaka sina rättigheter

• sekundär traumatisering i kontakten med myndigheter kan undvikas.

Traumabehandling måste ges omedelbart och så länge det behövs

EUs handbok beskriver att terroroffer och anhöriga har ett trauma som behöver omedelbar behandling och så länge det behövs, på grund av traumats natur - det kan uppkomma senare i livet. Vården ska vara konfidentiell och gratis. 

Våra medlemmar vittnar om att många behandlande läkare inte känner till symptom på trauma och PTSD, varvid diagnos och behandling uteblir och sjukdomsförloppet förlängs i onödan. 

Att behöva ge försäkringsbolag tillgång till medicinska journaler för att utfå rättmätig ersättning gör att vården inte längre blir konfidentiell. 

Möjliga lösningar:

1. Att följa EUs handbok och behandla alla drabbade av terror för trauma omedelbart.

2. Att ge alla drabbade behandling för PTSD om och när de upplever symptom. Utan utredning.